Det är med en klump i halsen vi tar emot nyheten om att den hysteriskt underskattade countrysångaren och låtskrivaren Larry Jon Wilson har lämnat oss till följd av en stroke, 69 år gammal. Kan så här spontant inte minnas ett enda Nuggets-pass där han inte förekommit med sin varma, jordnära och helt unika mix av country, soul, funk och blues - då kanske framförallt från hans två första plattor "New beginnings" (1975) och "Let me sing my song to you" (1976). Och (nästan) varje gång har det kommit fram någon till DJ-båset och frågat ivrigt vad det är för vansinnigt cool låt vi spelat just då. Det är ett mysterium att en så hejdlöst kompetent man inte blev mer än en obskyritet, även om han fick åtnjuta något av en hype under 2000-talet i och med "Country got soul"-samlingarna och med nylanseringen av den fantastiska musikdokumentären "Heartworn highways" på DVD.
Men han gav ut fantastisk musik så sent som 2008 på sin självbetitlade comebackplatta och vi väljer att minnas honom med öppningsspåret därifrån, den enormt vackra och reflekterande "Shoulders":
"I've got a shoulder to carry guns of war, and one for kids to ride on,
But my shoulder just ain't strong enough to look back over,
And find that you ain't there no more,
You're gone.
Lord, I hope you never have to feel a shoulder colder
than the shoulder of this road you left me standing on."
Vila i frid och tack för din fantastiska musik.
0 kommentarer for this post